Dagens Pål Pommac

 

Idag harpunerade Pål Pommac en torghandlare.

Jag måste få skriva ’sumpgas’ i en rubrik

Han hade en hockeyfrilla som utnämnts till en av kulturhistoriens värsta skamfläckar. Men han är den enda snubbe jag sett som med hjälp av en elvisp och en sadelgjord trollat fram en rullstol. Han byggde sin egen stridsspets av lite sumpgas och några bitar plåt. Tillverkade en motorbåt av  träplankor, strumpor, batteri och gammalt matfett från köksfläkten. Kort sagt, killen var inte från den här planeten.

Men skit i det, han får gärna återvända hit. Vi har problem med kaffebryggaren på jobbet.

Macgyver?

Here comes Sunday’s slave

Nej, det här var inte kul. Slita träl en solig söndag. Övertidsarbete. Imorgon är det sketen måndag. Nya järngrepp. Men nu, nu jävlar är det mat och rödtjut som gäller. Fötterna på bordet och en fet maffiarulle. Inte ens Nick Cave får sjunga i bakgrunden. Mina nerver dallrar likt vampyrer inför annalkande soluppgång. Var tog den här dagen vägen?

Lägg själen i vanilj

Så var det helg igen då. För min del började den igår kväll och tar slut imorgon bitti, söndag. Så kan det bli. Men än så länge är jag ledig och Kusin Oliver och jag går ut soft och fint. Nu ska vi zombifiera oss, som vi säger. Liljedoften ligger tung över lägenheten, ty igår förärades Lilla Blå oväntat två stora buketter snuskigt vackra blommor av en vänlig själ.

Lördagspuffet

 

Jag lämnar er med dagens sorgligaste google-sök: “Vaken hela natten pga svår värk i anus”.  Det finns alltid folk som har det värre än en själv… Zombifiera er, folks. Snart tar ekorrhjulet vid igen. Tills dess… softa. Lägg själen i vaniljkräm. Låt de stilla och vackra tankarna få rassla ned mjukt som ett vårregn. Det behöver vi…

Eller vad fan, gör vad ni vill. Ta fram yxan!

Yes, Dr No?

10 juli 1962. Det vill säga idag fast för 47 år sedan. Urpremiär på första Bond-rullen. Titeln var – naturligtvis – Dr No.   Sean Connery flexade en och annan muskel och bet i en och annan oliv.

Jag ber att få tuta en fanfar till ett visst cykelbud med samma namn. Tut, tut, du.

Retas han, Majsan?

Man sliter hund i saltgruvan. Man drar hem stålarna. Man städar. Man lagar mat. Undrar varför soppåsen står där den står. Andy?

Här är pinfärska bevis på att karlfan är som alla andra – bara ute och roar sig. Det här togs igår kväll. I Miami! Jag vill väl också vara i Miami och mingla. Och vad menas med gesten?

Jag vet inte, men jag tror inte det är kristet

 

Dubbelmacka har jag hört talas om. Men vad kallar man detta?

Småruggigt

 

Nej, det är inte Skalman på speed. Inte heller är det professor Gahlen med aknefyndet från dinosaurieutgrävningarna. Det är Kusin Oliver. Han utövar sport. På Lilla Blå Bloggen. Visst är det lite otäckt nu?

Vi ystra ekorrar

 

Jag är lyckligt lottad. Varje gång jag jobbar hårt kommer Kusin Oliver och hjälper mig snurra ekorrhjulet. Så ska släkten vara! Spänstig, tjänstvillig och i hatt.

Upp ur träsket

Okay, så jag kravlar mig upp ur pulverträsket nere i tvättstugan bara för att upptäcka att jag glömt lunchen. Har översatt film hela förmiddagen, det går fantastiskt bra. Amerikaner som byter tempus mitt i meningarna… man får gissa sig till om de menar nu eller då. Ja, ja. Det är nog inte lätt att vara amerikan.

Nu ska jag översätta en ungrare. Nu blir det nog ännu roligare. Men först tarvar jag lunch. Klockan är halvtre, det får bli en hackad gårdskatt med citron och vitlöksdressing. Jag hinner inte till affären.

Allt kommer att bli bra. Allt kommer att bli bra.

Fler semesterbilder

 

Faster Gullan och ett fyllo vi plockade upp efter autobahn.

Tvätta sin smutsiga byk?

Imorgon

är

det

dags

igen…

Tvättstugan.